jaggerdigminmorgon.blogg.se

vanliga dagar

Publicerad 2017-01-12 07:22:00 i dagen som den kommer,

Vanliga dagar vaknar jag upp och gör mig iordning. Äter en torr macka och bränner mig på tungan av för hett kaffe, drar på mig mina vita sneakers och springer till bussen fast den redan gått för tre minuter sen i ett beteende av en tipsoptimist. Får röda smalben pågrund av 1 meter tjock snö upp till låren och uppvikta jeanskanter. Sätter mig på bussen, sätter på en låt, vilken som helst, då spelar det ingen roll. Vanliga dagar går jag omkring en hel dag obrydd. Säger hej hur är det och har du klippt håret fast jag inte har och göra med hur hon mår eller vilken nyans på håret hon har. Ingenting intresserar mig, ingenting ger mig någonting. Vanliga dagar lär jag mig ingenting mer än en ny lyrics av Bruce Springsteen eller fler glosor på engelskalektionerna. Sen åker jag hem, duschar lagar mat går och lägger mig så är det inte mer än så. 

Men sen, vaknar jag mitt i natten av ett stryptag runt halsen. Ett knä med all fart i ryggen och det är först då kniven träffar. Först då man inte vet var man ska ta vägen, göra för att somna om eller känna någonting annat, vad som helst för att slippa bära på tyngden av sitt eget hjärta. Och allt man önskar är att se in i hans ögon, men man kan inte för han är inte här och kanske är det lika bra för om han nu väl var här, skulle han bara skymma ögonen bakom handen för jag inte skulle bryta ihop av våran ögonkontakt. Men pågrund av att det är 2010 talet nu och ingenting behöver hända precis i stunden för att upplevas räcker det med att titta på videos som aldrig borde filmats, och foton som aldrig behövts tagit för att tårarna ska invadera ögonen. Som hur kunde vi göra så här mot oss, vara så där äckligt jävla gulliga mot varandra, när vi ändå visste att det skulle ta slut. Hur kunde vi vara så själviska och inte bry oss om framtiden fast det är vi som måste uppleva den. Och jag kramar om glaset, kramar hårt och hårdare för tankarna blir inte lika högljudda då och det brister i handen på mig, stora skärvor skär sig in i min hud. Men det gör inte ont, det känns inte, det enda som känns är att han inte är i samma land som jag.  

Och jag sätter på en låt som betyder allra mest, dom som behövs när jag har panikattacker, är förbannad över någonting, gör illa mitt hjärta med tankar som egentligen borde slängas bort för dom behövs inte längre. Dom som inte tar mig någonstans. Samma låt jag lyssnade på bussen in till slussen utan att uppskatta den tillräckligt, som jag inte skulle kunna föreställa mig själv leva utan nu. Och precis då när man inte vet vad man ska göra. När fantasin efter ha kallats fantasifull hela sitt liv försvunnit någon helt annanstans, när man känner att ångesten av det där omöjliga tar över varenda cell i ens kropp och man kan springa ett maraton nu men inte ens gå upp ur sängen, det är då jag faller mot sängen och somnar. 

Idag är det Torsdag och jag ska ta på mig mina vita sneakers och springa till bussen för nu är det bråttom. Godmorgon förresten!!! Och godnatt i förväg, vilken natt du än behöver det. Det här går ju as bra:) :) :) :) 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Maja Forsberg

Hej ni. Jag är Maja. En knasig filur ingen riktigt förstår sig på. Välkommen till min fristad. Denna plats har funnits i flera år nu, men pga portalbyte har mycket arkiv raderats. Men mer kommer. Har du personliga frågor du inte vill att någon ska se kan du skriva det i din kommentar, så publicerar jag inte den.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela