jaggerdigminmorgon.blogg.se

Men kärlek är knark

Publicerad 2017-08-29 23:00:00 i dagen som den kommer,

Hon ligger på sidan och ler då och då för hon vet om att jag tittar. Jag har räknat ut hur långa hennes fransar är och granskat hennes persikofärgade läppar som jag trånar efter ska möta mina. Men jag skyndar inte. Hon är så fin så som hon är just nu, fortfarande sårbar, fortfarande nyfiken. Med tid kvar att rymma här ifrån innan vi gräver ner oss i känslorna som jag skrivit så detaljerat om, men som i verkligheten är så obehagliga att ta tag i. 

Hur ska jag som för några år sen i grundskolan, inte ens fick sitta bredvid en klasskamrat utan att bli hälld mjölk på, kunna säga till en tjej hur jag känner. Hur. ska. jag. vara skör när människorna omkring mig format mig till ett levande frågetecken. Men, ofrivilligt känner jag hur min kropp går från en sluten bok till åtminstone ett kapitel som hon får läsa när hon vill. 

Vi rör inte varandra men elektriciteten känns emellan oss, dom centimeterna som finns kvar. När hennes arm faller över min kudde och gömmer sin under min nacke, som i ett kom närmare mig, har jag snart inte mer tålamod att ta vara på. Snart är allt slut men jag vill ändå fortsätta höra hennes andetag gå från hastiga till djupare utan att ta tag i någonting. Hon somnar när jag fortfarande är uppjagad, när jag fortfarande tänker på hur hennes hals skulle kännas att kyssa på. 

Men hon är än för oskyldig.

Jag vet inte hur jag rör mig omkring när jag sover, men jag har aldrig varit med om någon som rullat omkring i sömnen så mycket som hon. Hon liksom tar sig från en milstolpe till en annan, och från att ha legat rak bredvid mig ligger hon på mig med all sin vikt. Kramar om mig så hennes händer möter varandra bakom min rygg och skapar ett gupp. Jag vill nästan ta ett kort. Jag kan knappt andas, men det är så jävla värt det. 

Och det är någonstans där blir jag galen. Får dra henne ifrån mig och faller sakta och ljudlöst ner mot golvet för att inte väcka henne när jag tar mig in till badrummet. Det är här jag, Maja med hemska drag, kommer in igen. Den där som flyr och springer istället för att stanna kvar och ta kort på hennes överfina ställning. Om hon vaknar dör jag, tänker jag. Om jag inte får andas ifred i ett eget rum bara för mig själv vet jag inte var jag ska ta vägen. För kärlek är knark och jag hamnar i en annan dimension av hennes doft och jag måste pausa nu. För jag känner igen varenda muskel i mig som vrider sig, varenda cell som förändrar sig.

Jag tappar upp ett badkar med iskallt vatten för att känna någonting annat. För att distrahera mig själv från en process som gått i gång inom mig. För att avbryta och tänka till. När gåshuden och hårstråna börjar växa kommer jag ihåg hur jävla ont det gjorde förra gången. Förra gången jag blev kär. Jag förbannar mig att gå in igen, bestämmer mig för att gå ut från hennes lägenhet, att inte titta tillbaka. 

Men kärlek är knark.

 
 
 
 

 

 

 
 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Maja Forsberg

Hej ni. Jag är Maja. En knasig filur ingen riktigt förstår sig på. Välkommen till min fristad. Denna plats har funnits i flera år nu, men pga portalbyte har mycket arkiv raderats. Men mer kommer. Har du personliga frågor du inte vill att någon ska se kan du skriva det i din kommentar, så publicerar jag inte den.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela