jaggerdigminmorgon.blogg.se

Men kärlek är knark

Publicerad 2017-08-29 23:00:00 i dagen som den kommer,

Hon ligger på sidan och ler då och då för hon vet om att jag tittar. Jag har räknat ut hur långa hennes fransar är och granskat hennes persikofärgade läppar som jag trånar efter ska möta mina. Men jag skyndar inte. Hon är så fin så som hon är just nu, fortfarande sårbar, fortfarande nyfiken. Med tid kvar att rymma här ifrån innan vi gräver ner oss i känslorna som jag skrivit så detaljerat om, men som i verkligheten är så obehagliga att ta tag i. 

Hur ska jag som för några år sen i grundskolan, inte ens fick sitta bredvid en klasskamrat utan att bli hälld mjölk på, kunna säga till en tjej hur jag känner. Hur. ska. jag. vara skör när människorna omkring mig format mig till ett levande frågetecken. Men, ofrivilligt känner jag hur min kropp går från en sluten bok till åtminstone ett kapitel som hon får läsa när hon vill. 

Vi rör inte varandra men elektriciteten känns emellan oss, dom centimeterna som finns kvar. När hennes arm faller över min kudde och gömmer sin under min nacke, som i ett kom närmare mig, har jag snart inte mer tålamod att ta vara på. Snart är allt slut men jag vill ändå fortsätta höra hennes andetag gå från hastiga till djupare utan att ta tag i någonting. Hon somnar när jag fortfarande är uppjagad, när jag fortfarande tänker på hur hennes hals skulle kännas att kyssa på. 

Men hon är än för oskyldig.

Jag vet inte hur jag rör mig omkring när jag sover, men jag har aldrig varit med om någon som rullat omkring i sömnen så mycket som hon. Hon liksom tar sig från en milstolpe till en annan, och från att ha legat rak bredvid mig ligger hon på mig med all sin vikt. Kramar om mig så hennes händer möter varandra bakom min rygg och skapar ett gupp. Jag vill nästan ta ett kort. Jag kan knappt andas, men det är så jävla värt det. 

Och det är någonstans där blir jag galen. Får dra henne ifrån mig och faller sakta och ljudlöst ner mot golvet för att inte väcka henne när jag tar mig in till badrummet. Det är här jag, Maja med hemska drag, kommer in igen. Den där som flyr och springer istället för att stanna kvar och ta kort på hennes överfina ställning. Om hon vaknar dör jag, tänker jag. Om jag inte får andas ifred i ett eget rum bara för mig själv vet jag inte var jag ska ta vägen. För kärlek är knark och jag hamnar i en annan dimension av hennes doft och jag måste bara pausa nu. För jag känner igen varenda muskel i mig som vrider sig, varenda cell som förändrar sig.

Jag tappar upp ett badkar med iskallt vatten för att känna någonting annat. För att distrahera mig själv från en process som gått i gång inom mig. För att avbryta och tänka till. När gåshuden och hårstråna börjar växa kommer jag ihåg hur jävla ont det gjorde förra gången. Förra gången jag blev kär. Jag förbannar mig att gå in igen, bestämmer mig för att gå ut från hennes lägenhet, att inte titta tillbaka. 

Men kärlek är knark.

 
 
 
 

 

 

 
 

 

Lilla projektet

Publicerad 2017-08-23 07:43:00 i dagen som den kommer,

Hej hallå!
 
Inser att jag är frånvarande, lite småinlägg då och då är ju inte nog.
Men.
Anledningen till att texterna blir kortare och inlägg inte publicerade är för
att jag skriver på ett manus och lägger ner min extra del energi på det.
Det mesta av vad jag skriver slingrar sig in i mitt lilla projekt, och eftersom
jag inte kan ladda upp det här och sen använda samma texter i mitt
manus blir det mindre att dela med mig av.
 
Foto från vad jag tror är ett annat liv
 
 
 
 

Hon skriker rakt ut

Publicerad 2017-08-10 15:36:00 i dagen som den kommer,

Vi möts på Södermalmstog. Efter flera minuter av att stå och vänta, vila vikten på höger fot, vänster, sen höger igen av nervositet dyker hon upp med kaosartat hår och skinnjacka. Som vilken dag som helst. Men där det annars ligger ett tjockt lager concealer, räknar jag nu till tre ringar under varje öga. När jag kramar om henne viskar hon ett plågsamt aj när jag trycker till runt hennes midja med armarna som i ett "jag har saknat dig" hårdare än jag får. Vi sätter oss på tåget på väg dit någon, vem som helst, kan hjälpa oss. Under tiden drar jag fram en fullproppad påse med godis, lägger den i hennes knä.
 
- Bättre än plåster! Jag försöker le men det blir bara en konstig min, framkrystat och falskt.
- Jag kan inte äta nu, det går bara inte.
 
När tåget stannar till får jag dra upp henne ur sätet och ta armen under hennes för att komma av. Varenda trappsteg upp till Gullmarsplan tar flera sekunder var och när vi tar det sista steget upp missar vi en buss fastän stationen bara är tio meter ifrån oss.
 
- Jag kan inte springa. Ursäktar hon sig. "Det gör för ont."
 
Receptionisten i entrén hänvisar oss med en bekymrad blick till våning tre, undrar vem av oss det handlar om utan att våga fråga eller analysera oss för länge. När dörrarna i hissen stängs börjar min vän, hon med skinnjacka och kaxig attityd, självsäkerhet och radikal personlighet andas hetsigt på det där sättet jag känner igen från alkoholdränkta promenader påväg hem och ångestfyllda nätter i ensamhet. Hon skriker rakt ut. Det starkaste personen jag vet, skriker rakt ut.
 
- Jag kan inte göra det här! Kan vi bara åka hem? Jag vill hem. Så motvilligt att jag får dra i henne när vi åkt upp till våning tre med stora bokstäver på glasdörren "akutmottagning för våldtagna kvinnor". När kvinnans röst i högtalaren ber oss vänta, dömmer mig som sällskap genom en kamera och säkerställer att vi är kvinnor för att bli insläppta börjar hon andas i normal takt igen. Så fort vi stänger dörren efter oss, känner hon sig trygg. Korridoren är full med kvinnor, transkvinnor och ickemän. Det är Tisdag och klockan är sex på kvällen.
 
Det sker konstant.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Maja Forsberg

Hej ni. Jag är Maja. En knasig filur ingen riktigt förstår sig på. Välkommen till min fristad. Denna plats har funnits i flera år nu, men pga portalbyte har mycket arkiv raderats. Men mer kommer. Har du personliga frågor du inte vill att någon ska se kan du skriva det i din kommentar, så publicerar jag inte den.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela