jaggerdigminmorgon.blogg.se

Kära medberoende

Publicerad 2016-10-04 11:18:00 i dagen som den kommer,

 
Kära medberoende. Jag har träffat allt för många värdelösa, så kallade ”professionella” psykologer, kuratorer och läkare under mitt unga korta liv. Människor med namnbrickor på bröstet, med en text över som det lika gärna hade kunnat stå ”det hjälper inte att du är här” på, kanske under en text som lyder ”bara här för min lönecheck”. Utbildade människor utan livserfarenhet som tagit sig rätten att berätta för mig att min sjukdom faktiskt inte varit allvarlig nog. Detta trots att jag inte sen sexårsåldern haft en stabil mark att stå på. Psykologer som sagt ”vi väntar med ett ätstörningscenter, du ser ju så frisk ut” medan jag smakat blodsmak i munnen från alla sår i min hals. Kuratorer som berättat för mig att ”du är nog bara en sån där förvirrad tonåring” trots att jag gråtit mig till sömns varje natt och gått på toaletten i skolan för att torka bort de plötsliga tårarna från en för smärtsam ångest i avskärmning från de andra. Läkare som fått för sig att ”vi sänker din dos nu, du mår ju så bra” innan jag fått förklara att pillret vart det enda som hållit mig vid liv tills nu.

Jag försöker säga en sak, att om idioter med yrket att hjälpa så kallade ”förvirrade” tonåringar med ärr i själen och ständigt moloket ansiktsuttryck inte kan göra sitt jobb, kan inte du som mamma, vän eller flickvän (annat) göra det heller. 

Och det kanske är nyckeln till hur man ska hantera vänner, familjemedlemmar och kärleken i livet när dom går igenom en storm inuti. Att inte kräva allt för mycket av sig själv. Att inte leva med den ohållbara pressen att säga rätt saker. Då varenda ord eller mening du säger, på ett eller annat sätt kommer vändas ut och in, missuppfattas och tillslut tolkas som någonting negativt. För det blir så, när man lever med ett halvt hjärta och sönderslaget organ från ångestens kraftiga nävar. Det är ingen idé att säga ”det kommer bli bra” för det kanske inte blir bra just nu. Det enda som hjälper är att sitta bredvid och vänta ut på att demonerna ska fly. 

Kära medberoende, det handlar lika mycket om dig. För det gör ont att se någon lida. Hade vi fått bygga kroppens förmågor hade vi inte byggt vingar, trixat med ögonen så vi blev cyniska eller monterat benen så vi kunde springa supersnabbt. Nej, vi hade valt förmågan att ta över personers smärta, samla kraft och ge till någon annan. Så våra älskade skulle få slippa. Men det fungerar inte så. Människan är nämligen inte skapad för att rädda andra, vi är gjorda för att fungera av oss själva. Egocentriska, och det är okej. För vi har inte valt det här själva. Våra egna hjärtan pumpar ut blod i våra kroppar, hjärnan jobbar för sin egen kapacitet och musklerna kan bära en själv men inte en annan för alltid. Du kan inte inte pumpa, tänka och bära vikten för den du älskar. Och det krävs timmar i klassrum, tiotal prov och år av sittande i en och samma byggnad för att lära sig det som kallas just för ”psykologi”. 

Så när du sitter där bredvid din nära, vare sig det är din son, pojkvän eller förälder med högljudd åska i huvudet. Ta då inte den verbala rollen. Det är för svårt. Kom ihåg att psyket inte går att röra, men att en öm hand mot kinden känns som en mjuk och trygg värmeskur över hela kroppen. Och det är nog. 

 

 

 

 

Kommentarer

Postat av: S A N N A♥

Publicerad 2016-10-04 22:05:30

<3

Postat av: WWW.nouw.se/jasmineivanoff

Publicerad 2016-10-05 18:22:30

Vilket inlägg, rakt in i hjärtat. Lika sant som de är hemskt.. Massa kramar ❤️

Postat av: Maja Forsberg

Publicerad 2016-10-05 19:53:09

vad fint. glad jag blir.

Postat av: Linda

Publicerad 2016-10-09 05:16:20

<3

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Maja Forsberg

Hej ni. Jag är Maja. En knasig filur ingen riktigt förstår sig på. Välkommen till min fristad. Denna plats har funnits i flera år nu, men pga portalbyte har mycket arkiv raderats. Men mer kommer. Har du personliga frågor du inte vill att någon ska se kan du skriva det i din kommentar, så publicerar jag inte den.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela