jaggerdigminmorgon.blogg.se

jag går ingenstans

Publicerad 2015-12-18 19:11:00 i

Det är en av hundra lördagskvällar och du har lagt dig bredvid mig några minuter efter jag försvunnit från vinglas som skålar, röster som försöker övertala och shotrace som får alla under taket att skrika lika snabbt som dom återgår till att skratta. Dom har kul. Men jag orkar inte. Jag vill inte längre orka. Jag är för ung jag har ingenting kvar att se fram emot jag går och lägger mig. Han har lagt sig bredvid mig, vet om att det är någonting, drar sin hand mot min kind och frågar hur jag mår, tror inte på mig när jag säger att jag bara inte är på festhumör och att det inte är någonting mer. Vi hör människor utanför som frågar var du har tagit vägen, för du är han med pengarna till taxin som står och väntar utanför som ska köra oss alla till Berns och du är han med humorn som alla vill dra med sig dit. Men du viskar att du inte går någonstans. Jag behöver inte säga till dig att inte röra mig. För du kysser mina kinder och säger att du kommer fortsätta tills jag somnar och tillslut gör jag det i dina trygga händer.

Det var efter min pojkvän hade lämnat mig. När han sa hejdå och försvann någonstans jag aldrig igen skulle få vara igen, i hans värld med sin röst och sina rörelser som jag aldrig mer skulle få uppleva. Du sa "jag hör av mig jag lovar det, nästa måndag kommer mitt namn stå på din display och jag kommer vilja mer än något annat att du svarar" men min skärm var svart och ditt namn dök aldrig upp. Den måndagen och månader därefter levde jag tillsammans med människor dubbelt så gamla som jag, på dansgolv som du aldrig stod på. Där jag dansade tills mina ben skrek "sätt dig" fast jag vägrade lyssna. Drack tills någon fick ta hand om mig och somnade i främliga sängkammare för att snälla kanske bara någon skulle vilja kyssa varje millimeter av min kropp, bara så jag slipper känna saknaden av läppar. Vilka som helst. Trots att alla blev lite sämre än dig, ingens läppar formades lika kärleksfullt mot mina som dina.

Men morgonen efter den där lördagskvällen bestämde jag mig bara. Hans tjocka fingrar drogs lätt från min axel ner till svanken och tillbaka tills jag inte längre klarade av att låtsas sova. Och när jag vände mig om tog han åter igen ett grepp om mig så mjukt att vi aldrig mer skulle vilja kliva upp och vi stannade så i timmar. Jag hade sovit igenom min hela första natt. Alla hade försvunnit då, ingen krossade glas, ingen lät. Ändå pratade vi tyst och när klockan tillslut hade slagit hunger så det gör ont ställde jag mig upp naken och sa tack, och när han frågade varför visste han redan om vad han hade åstadkommit inom mig.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Maja Forsberg

Hej ni. Jag är Maja. En knasig filur ingen riktigt förstår sig på. Välkommen till min fristad. Denna plats har funnits i flera år nu, men pga portalbyte har mycket arkiv raderats. Men mer kommer. Har du personliga frågor du inte vill att någon ska se kan du maila mig på forsbergmaja@hotmail.com

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela