jaggerdigminmorgon.blogg.se

Går aldrig sönder men blir aldrig helt heller

Publicerad 2015-12-31 18:59:00 i

En dag ringde han mig. Som att tiden inte var relevant det spelar ingen roll det ska ju ändå bara vara du och jag. Och när han gav ifrån sig ett svagt ”hej hur mår du det är jag” stod jag utanför ett klassrum efter jag hade sprungit ut så fort jag sett ”svara inte” på mobilskärmen. Och jag sa att jag mådde bra fastän jag höll på att gå sönder och bara nästa dag satt han framför mig. Han som jag sökt efter på varje tunnelbanestation och mataffär i flera månader satt där, framför mig.

Han har en kopp mellan sina händer och sneglar på mig när han tror att jag inte ser men jag gör det. Vi sitter helt tysta fast jag har miljoner saker jag behöver få svar på och jag förstår att jag måste se nervös ut. Drar fingret runt koppen och dricker med mellanrum, darrar säkert. Om han ser det skyller jag på att jag inte ätit idag. Sträcker på mig, vet om att jag kommer stamma när jag pratar så jag låter bli. Försöker att inte titta på hans hår, det ser precis likadant ut, jag brukade dra händerna genom det där blonda. Borde kanske tycka det är stelt men det är inte det. Vi brukade vara galna i varandra och nu vet jag inte hur jag ska fungera. Vet inte hur jag ska röra mig får jag röra dig borde jag säga något speciellt. Antar att jag hade hoppats på att det skulle ha suttit en annan slags människa framför mig, en annan version av dig, vill du fortfarande ha mig. Antar att jag hoppats på att bli besviken och inte se läppar som mer än läppar, inte se läppar som kan du trycka dom mot mina just nu. Plötsligt så: ”Du kan andas Maja”. Han säger det för han läser ens ögon och detaljer på kroppsspråk bättre än någon annan och vet om att jag inte vill bli kär. Och han får inte det heller.

Några dagar senare ligger min kind mot hans bröst. Han kysser mig på pannan exakt hela tiden och hans lena kropp smeker jag med min handflata och jag njuter för han är så varm. Vi har varit ute hela kvällen i frost men han blir aldrig kall. När han tar ett finger under min haka och lätt drar upp mig stelnar jag i hans grepp.

- Jag ville ju inte kyssa dig, säger jag som i en besvärjelseformel men han har redan kysst mig och jag vill att han ska göra det igen.

- Vad håller vi på med frågar jag och han svarar att han inte vet och jag kysser honom som att en gång är ingen gång inte tretusenfemtio heller. Vad spelar det för roll om jag har gått vidare, träffat en annan, hittat någon, någon som äntligen inte är du. Jag faller ju ändå tusen gånger hårdare för honom som ligger här bredvid mig just nu. Som att ”ex kan visst vara vänner” nej det kan dom fan inte, inte en chans vad trodde vi jag älskar dig. Och på morgonen efteråt vaknar man upp med att hålla om varandra hårthårt för man vet att snart åker jag härifrån och jag kommer aldrig mer tillbaka. Även fast det känns som att jag borde det. Även fast det känns som att jag borde men inte kan var fan ska jag ta vägen nu. För vi går ju aldrig sönder men blir aldrig hela heller.



Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Maja Forsberg

Hej ni. Jag är Maja. En knasig filur ingen riktigt förstår sig på. Välkommen till min fristad. Denna plats har funnits i flera år nu, men pga portalbyte har mycket arkiv raderats. Men mer kommer. Har du personliga frågor du inte vill att någon ska se kan du maila mig på forsbergmaja@hotmail.com

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela